Så tänker jag

Imorgon bitti bär det av Värmland, närmare besämt till Böj där jag har ett troget gäng, som har upptäckt vikten av grunderna eller foundations som det så fint heter på engelska.
Vissa har kommit lite längre än andra men alla stöttar varandra. Det var en månad sedan jag var där så det ska bli spännande att se vad vi ska jobba vidare på. Det är mycket jobb att anordna en Clinic och få ihop allt, jämka allas olika önskemål, ta hänsyn till tider, mat, resvägar och inte minst, få ihop ersättare när någon blir sjuk. Bra jobbat Katarina!

Jag tänker i bland på min första kurs jag höll 1984, min pedagogiska förmåga hade ganska stora brister då, vilket resulterade i att jag red alla hästarna på kursen för att visa eleven att hästen kunde och att ryttarna skulle få en aha känsla. Detta skulle vara jobbigt idag, man är ju inte 20 längre, säger passet iallafall.
Jag inbillar mig att clinics i stort sett varje helg i 27 år har utvecklat min pedagogik och metodik till det bättre, tur för både mig och eleverna. Nu förtiden fryser man mest, mitt i volten eller lutandes mot långsidestaketet.
Jag var på ett seminarie en gång och det som fastnade i mitt huvud var "Säg inte inte" Det man säger till eleven att INTE göra kommer eleven göra. Detta leder till att jag ibland blir väldigt trött i huvudet för jag vill helst av allt uttrycka mig så korrekt som möjligt. Ibland kopplar varken höger eller vänster, inner eller ytter intruktioner för eleven, det blir för många saker att hålla reda på samtidigt. Då gäller det behålla humöret och att tänka på hur det känns att själv få instruktioner....

Jag försöker ofta förklara en rörelse eller känsla med hjälp av kropsspråket.

 Man vill ju göra allt rätt som elev, gärna på en gång, man hoppas att få en klapp på axeln, lite uppmuntran och korrigering. Det gäller att som instruktör tänka på sitt röst läge och sitt språkbruket att dessa saker gör att eleven bibehåller sitt lugn och forsätter att tänka och ta in intryck, HUR KÄNNS DET,VAD LETAR JAG EFTER FÖR KÄNSLA, istället för, nej jag gjorde fel.
Viktigt är även att jag inte rider hästen åt eleven från marken alltså inte ge för mycket intstruktioner så eleven tappar bort sig på vägen, för då blir det inga varaktiga resultat.
Drömmen är när eleven förstår och känner så mycket att den korrigerar problemen innan jag hinner säga till. Då har jag lyckats, då kan man gå vidare mot nästa mål.

Försök att alltid behåll ditt lugn och focus, både som instruktör och som elev, kom ihåg det kloka i ordspråket:

"Där vettet slutar tar våldet vid "